jaa..

Jag borde la göra som Malin sa igår och hålla mig till papper och penna, men jag känner att när det började så skrev jag här så då får det la sluta här också sju månader senare..
Ja, Cissi och jag är inte tillsammans längre och jag är nog mer arg än ledsen.. Jag hatar när folk bara ger upp det är det värsta jag vet. Men det är som Micke sa idag att det har likheter med vårat förhållande.. Där jag gav upp. Men jag gav upp efter fyra år.. Inte efter sju månader. Jag vet inte. Alla har down perioder och det känns så typiskt att när jag är så förstående och tar det med en nypa salt, så stutsar någon annan upp i bilden. Det känns liksom just my luck.. Känns så typiskt och tyket att jag inte får en chans liksom.. Men vad gör man? Jaa man gör ju inte så som jag gjorde i helgen och försöker festa bort tankarna.. För det slutar bara illa.. Men vad gör man? Väntar man? För innerst inne hoppas man ju att det ska bli som det var.. Eller går man bara vidare? Och i så fall vad gör jag då? Vill jag ha en kille igen? Pallar jag att träffa en ny tjej? Gusten frågade mig om jag var mer homo än bi.. Jag svara jag vet inte.. Men jag tror inte inte att jag vill ha en kille igen. Inte just ju i alla fall.. Eller jag vet inte..

Det jag måste göra nu är ju i alla fall är att få mitt liv tillbaka eller inte tillbaka men jag måste ta tag i det igen. Förlåt Emma, Maja, Malin och alla mina andra vänner som jag har påverkat med det här. Jag gjorde precis så som man absolut inte ska göra. Hela mitt gick bara runt Cissi och det blir ju lätt så men jag levde inte eget liv. Sandra hade rätt i lördags när hon sa att jag borde ha följt med damerna ut nån gång när hon frågade. Och inte bara för att Cissi inte kunde stanna hemma. Ja, nu är det bara att ta tag i livet och hitta rätt spår igen. Det kanske var bra att det blev så här så jag har fått inse vilket svin jag har varit mot mina bästa vänner. Förlåt igen och jag vågar inte lova men jag ska göra mitt bästa för att inte göra om det. Man måste kunna vara sig själv också och det ser jag nu att jag inte har kunnat helt..


// eknander