I try to wash the pain away from me, away from me...

Jag sitter här och försöker komma på vad jag ska skriva.. Borde jag skriva eller ska jag bara gå och lägga mig, gråta lite somna och hoppas på att morgon dagen är bättre? Livet ska inte vara enkel det vet jag.. Men varför ska det vara så svårt att inte bara kunna få vara vänner.. Hur kan man alltid lyckas bråka om typ allt.. Jag är inte perfekt, ingen är det och det är jag glad för.. Jag har mina stunder, både bra och dåliga, snälla och elaka.. Men har inte alla det? Ska det vara så svårt för två människor som tycker om varandra så mycket och bryr sig om varandra att kunna hålla sams? Var är logiken i det? Jag har gråtit mycket det senaste året.. Det har gått upp men bara dalat ner lika snabbt igen.. Varför är det så? Hur kan man alltid lyckas göra något fel? Visst vissa människor går inte ihop.. Men om man alltid lyckas hitta tillbaka till varandra betyder inte det nåt då? Gör om, gör rätt.. Det är ett bra ordspråk, man kanske ska ta vara på det och se på livet annorlunda..

Jag hörde en låt på krogen i fredags, en låt som jag i och för sig hör rätt ofta men då är jag beredd på att jag kanske kommer få höra den. Men i fredags var jag inte alls beredd på det.. Jag var millimeter i från att börja gråta.. Att en låt kan göra så ont att höra.. Yaiza såg direkt att det var nåt var fel och fråga hur de var och då brast jag.. Jag slängde mig av stolen och sprang ner.. Det var för jobbigt och jag kunde inte ta det.. Väntade en stund svalde och gick tillbaka igen.. Livet ska ju inte vara lätt som sagt..

//eknander