Hur kan två människor gå från att vara super tjata till att inte snacka med varandra alls?
Kan någon förklara det för mig.
Hur kan det kännas som att sju måndader av sitt liv inte en existerat?
Hur kan man tro att man kände en person så väl och sen se att man hade så fel?
Kan verkligen en person ändras så mycket?
Jag vet inte vad jag vill få fram med detta men det känns bara så konstigt..
// eknander
upplagd av eknander
00:30
1 kommentarer:
jag vet inte vad jag ska säga till dig. jag vet inte hur jag ska bete mig. du säger ju ingenting heller. så det är inte bara jag som inte pratar. de krävs ju oftast två för å ha en konversation.. jag vill inte göra dig ledsen men det är ju det jag gör hela tiden ändå känns det som. jag kan inte ändra på det som har hänt å det vill jag inte heller. jag ångrar inte det vi hade, men jag tycker inte att det känns som att det inte existerat. det gjorde det mycket väl, men när det tar slut så umgås man ju inte på samma sätt, så det är ju inte så konstigt att det känns konstigt då. du känner mig mer än många andra, jag är fortfarande samma person. men såklart att du ser andra saker nu som du inte såg förut. så är det ju med alla människor. hur ofta va vi ovänner förut? vi skällde aldrig på varandra eller sa dumma saker. men nu efteråt så är det lätt hänt att man tar åt sig av nåt som den andra inte riktigt menar, å man försvarar sig. då blir det så. det som är mest jobbigt är ju att man inte går vidare lika fort. det blir ju alltid en som känner sig lämnad. å jag kan inte göra någonting åt det. jag kan inte göra dig glad. så jag vet inte vad jag ska göra. det finns inget jag kan göra. det är väl egentligen bara du som kan göra det, genom att ta dig igenom det. vi kommer väl inte kunna vara bästa kompisar nu. men kanske att vi kan det senare. men det kommer säkert ta ett tag innan vi kommer dit. just nu känns det för mig som att jag inte kan/får vara glad för att du är ledsen. det är bara en jobbig situation alltihop. det behövs nog bara tid, hur mkt tid de nu än tar, men till slut kommer det väl lösa sig. jag hoppas verkligen det.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida